Christina Doctare

Post election syndrome.

2009-06-12T23:10:00.005+02:00

Nu sätter jag i gång och bloggar igen.

Det har varit en intensiv period. 5 månaders valkampanj och dessutom fick jag influensa som ledde till lunginflammation. Astman dök också upp igen. Grr. Det gillade jag inte! Det kändes ett tag väldigt osäkert om jag överhuvud taget skulle klara av kampanjandet. Men jag repade mig och blev själv rätt förvånad över att jag gjorde det.

Summa summarum 11 274 kryss och 7,6 % av det totala antalet röster som KF fick. Det är ett bra resultat. Jag kryssades förbi både tvåan och trean på vallistan där jag var nummer fyra.

Dagen efter valet drabbades jag av "post election syndrome". En hel vår av intensiv arbete och så plötsligt en dag är det över. Tomt. Jag var så taggad att jag löste korsordet på fem minuter, som kan ta flera timmar i anspråk i vanliga fall. Påföljande dag kom känslomässiga reaktionen. Jag kände mig ledsen och besviken över att jag inte nådde ändra fram. Dag tre kom tröttheten som fortfarande sitter i. Gårdagen var stora degardagen. Jag ägnade mig åt att "cultiver mon jardin", ute i trädgården och rensa ogräs och plantera. Det var rätt skönt måste jag säga, men rätt förargligt när jag upptäckte att jag hade fått ett fästingbett. Märkligt att fästingar sätter sig på de mest olämpliga ställen. Jag märkte att jag gick igång med automatiska tankar om att tänk om jag får TBE (fästingburen hjärninflammation) och blev stressad. Typiskt när man är trött och garden är nere då kommer sådana destruktiva tankar. Jag fick riktigt ta tag i mig själv och säga till mig själv.:"Stopp, du tänker felaktiga tankar!" Det är nyttan med att ha gått i kognitiv psykoterapi. Jag är medveten om att jag ibland snurrar igång i automatiska tankemönster.

Idag har det regnat precis hela dagen. Hoppas att mina nysatta tomatplantor gillar det. Jag har eldat i vedspisen och kokat rabarbersylt. Jag tror att det är att bra sätt att bota "post election syndrome".

Christina. PS Det finns inget som heter post election syndrome. Det är jag som har hittat på det. DS

Det är inget aprilskämt!

2009-03-31T20:15:00.002+02:00

Nu är det drygt två månader kvar till valet i Europaparlamentet den 7 juni 2009.

Det blev en helt annat månad än den jag hade tänkt mig. Jag fick influensa och sen lunginflammation och efter det kom min gamla gamla astma tillbaks. Efter 5 år! Jag kände mig först jättemisslyckad och tänkte: "Nej, det får inte vara sant!"

Men tyvärr, nu är det så. Det var när jag lyckades vända på perspektivet och intala mig själv och säga: "Det har ju i alla fall varit fem år utan astma!" Då kändes det bättre.

Att byta roll från stressexpert och hamna i rollen som politiker som vill komma in i Europaparlamentet är en riktig utmaning.

I morgon bär det av till Bryssel på ett studiebesök. Det var ett bra tag sen sist. Då var jag i expertrollen och jobbade i kriget på Balkan. Det ska bli spännande! Följ med till Bryssel!

Christina

Tre månader kvar

2009-03-07T09:42:00.004+01:00

Hej igen!
Nu är det bara tre månader kvar tills valet den 7 juni till Euoropaparlamentet. Vem bryr sig? Inte tillräckligt många. Men om jag säger att 60 % av alla beslut som fattas i kommun och landsting är beroende av beslut som fattats i EU. Tycker du fortfarande att det inte betyder någonting? Jag har kommit fram till att nu gäller det att vara med och försöka påverka där de stora besluten fattas. Visst det är byråkratiskt och tar lång tid men vad är alternativet?
Jag kandiderar på Kristdemokraternas lista och står på fjärde plats, så för mig gäller det att få minst 8 000 personkryss på mitt namn för att ha skuggan av en chans att komma med till Bryssel.
De kommande tre månaderna kommer jag att försöka blogga om hur det är att kandidera och jobba i en valkampanj.
Hej igen. I helgen skall träffa barnbarnen. Härtligt. Och hålla ett anförande i Uppsala på Internationella kvinnodagen om konsumentmakt och hälsa. Läst gärna Uppsala Nya tidning debattsida idag. Jag har skrivit om kvinnors hjärthälsa.
Hej. Vi hörs!
Christina

2009-01-23T00:45:00.003+01:00

En helt vanlig dag!

Så var det då äntligen klart. Detta med listan till EU-valet. Vilken liv det har varit. Jag brukar säga att man kan inte "tvätta sig ren i trycksvärta" det gäller väl även i bloggvärlden, med dess immateriella tryckssvärta.

Min dag har varit bra! Kort sagt! Men startade med en rivstart. När jag änligen vaknade, (unnade mig att sova ut) såg jag att jag missat ett samtal på mobilen. En reporter som undrade varför jag inte hade kommit till uppgjorda mötet. Minst sagt pinsamt. Hade helt glömt bort det. Det var lika bra att göra en "pudel"! Mitt fel! Jag ber tusen gånger om ursäkt! Har du fotografen med. Nej han har gett sig av . Tur tänkte jag. Hinner inte fixa håret!

Vi hade gjort upp om det när jag stod på Arlanda och väntade på att komma till Hawai för tre veckor sedan. Jag hade noterat tiden, men inte i just den kalendern som jag använder nu. Det blir faktiskt inte mer tid för att man kör med två kalendrar!

Snabbt iväg in i duschen, slänga på sig kläder och med blött spikrakt hår in till Vadstena för intervju. Fotografering en annan dag. Jag vet hur viktigt det är med bilder. Jag kan säga hur kloka saker som helst i en text, men så blir kommentaren: " Vilken frisyr hon har!"

Efter intervjun iväg till Linköping till hudläkare för att kolla upp några pigmentförändringar i ansiktet som har blivit mörkare. Alltför många av mina väninnor har fått sådana där förändringar som sedan visat sig vara melanom eller förstadium till cancer. Vi tillhör ju "niveagenerationen" som smorde in oss och stekte oss i solskenet. Nu vet vi alla mer och är försiktigare.

Vilken lättnad när jag efter undersökningen fick besked att detta var ofarliga åldersförändringar. Under hela Hawairesan solade jag faktiskt inte alls. Skämmigt att tala om åldersförändringar. Ungefär som skäggstrån på hakan. Klart det blir skäggstrån när testosteronhalterna ökar på bekostnad av sjunkande östrogenhalter vid klimakteriet. Men kom ihåg att det är lättare att plocka skäggstrån med pincett än att behandla bröstcancern pga övergödsling med östrogener.

Jag har nog aldrig varit klokare och bättre än jag är nu vid fyllda 65.

Tog en fika i Stadsmissionens café innan jag åkte iväg från Linköping. Ett café inrymt i en gammal kyrka. Just under altartavlan som består av en vacker Jesusbild med utsträckta armar, är luckan där man hämtar den beställda maten. I den forna altarrundeln står fikat och brödet. Det är som om Jesus säger kom och ät, maten är klar!

Idag var det fullt med besökare. Sådana där pigga silverhåriga tanker, som säkert var 10-20 år äldre än jag. Jag hoppas också att jag orkar gå på kafferep i kyrkan med mina väninnor om 20 år. Sedan var det en hel soffgrupp fylld med små bebisar med sina mammor som hade "Lattemöte". I nästa soffgrupp satt ett gäng med pappor med sina småttingar, som var ungefär 1-2 år. Karlar på kafferep! Och för övrigt massa olika slags människor! Så trevligt, så god stämning plus en fika och mandelkaka med vispgrädde för 33 kronor. Jag tyckte nog att Jesus log lite extra där uppe på sin altartavla- Barnen hade verkligen kommit till honom.

Nej men nu har jag suttit upp länge och filat på min blogg. Dags att säga God Natt!

Christina

PS Nu kan jag sätta i gång med min valkampanj. Jag kommer att driva en intensiv personvalskampanj så att jag blir inkryssad i EU-valet. DS

Hälsningar Christina

Äntligen framme i Hawai

2008-12-31T06:14:00.003+01:00

Nu har jag varit på resa i 48 timmar och börjar känna mig rätt mör. Planet från Arlande var 8 timmar försenat. Det var ett fel med en bränsleförsörjningsslang. Så både material och tekniker fick flygas upp från Köpenhamn. ( Man undrar om det handlar om besparingar - att det bara finns ett förråd och en gubbe som klarar detta för hela SAS i Skandinavien. Är det ett sätt att spara pengar? Det börjar likna den svenska sjukvårdens besparingar med att inte ha städerskor på varje avdelning. )
När jag äntligen kom fram till Chicago hade alla flyg gått och alla klockor stannat och inga flyg förrän om två dygn till Las Vegas. Ett beslu
t togs- vi åker direkt till HOnolulu. Direkt och direkt! Några stackare fick flya via Dallas eller Seattle eller Minneapolis efter en kort övernattning i Chicago. Nu är jag dock vid Waikiki Beach och det är 25 grader varmt och jag skall gå att ta massage för att få bort lite av reströttheten ur kroppen. I morgon börjar jag väl med första föreläsningen. Gott Nytt År önskar Christina

Hawai here I come!

2008-12-28T23:46:00.002+01:00

Tro det eller ej, men jag skall faktiskt åka till Hawai.

Jag har förstås vetat om det ett bra tag men inte förrän jag packade väskorna inser jag att nu är det dags. Det ska bli spännande. Jag har ett uppdrag att undervisa en grupp svenska läkare och tandläkare om den nya humansitiska medicinen och det gör vi på Hawai.

Kanske det är bäst att säga på en gång att det är inte någon subventionerad resa från något läkemedelsbolag utan alla betalar själva. Varför Hawai? Ja varför inte Hawai? Visst låter det kul. Idag stod det också en artikel i DN om Hawai, jättespännande.

Jag stod länge och tvekade om jag skulle ta med mig dunjackan och vinterstövlarna för det var rätt kallt ute. Det fick bli en kompromiss- gympaskor med dubbla sockor och dunjacka. Sedan en hel väska med böcker och kursmaterial och en väska med kläder- rätt många indiska churidars som är mycket praktiska långarmade bomullsklänningar med höga slitsar i sidorna och pösiga bommullsbyxor under. De skyddar mot solen och håller undan värmen när det blir så dags.

Få se om jag får igenom en hel låda med hjärtsensorer som vi ska använda så att vi kan mäta hur våra egna hjärtan mår och reagerar. Läkare bota dig själv står det faktiskt i Bibeln.

Och visar det sig att på vårt mellanstop i Las Vegas att jag inte har lämpliga kläder kan jag väl skaffa mig nåt där. Jag skall ju inte åka till månen. Men Hawai verkar nästan lika långt borta, i alla fall i kväll.
Hej och godnatt Christina
PS Satt och såg på en film om finska krigsbarn här på hotellrummet och jag blev så himla berörd. Har ni missat det försök att se reprisen. Det var med de bästa av avsikter som 70000 barn flyttades till SVerige under andra världskriget men vad hände med barnen. Se programmet så får ni veta mera. DS

Juldagens frid

2008-12-25T21:51:00.003+01:00

Nu är det juldagskväll och jag tycker det har varit en skön juledag. Det ligger tunn pudersnö ute och hela trakten är omhöljd av Drottning Ommas dimma, därav namnet Omberg. Omma betyder dimma. Enligt sägnen bodde Drottning Omma på Omberg i en grå forntid.

Midnattsmässan och efterföljande samling hos nunnorna i klostret gjorde att det blev en mycket sen kväll och en mycket tidig morgon till juldagens mässa klockan 8. Inte många timmars sömn inte. Efter en fantastisk juldagsmiddag hos systrarna åter hemma och har ägnat resten av eftermiddagen och kvällen åt att göra fint omkring mig på min egen "arbetsplats" alltså städa och röja. Jag blev så inspirerad av ett samtal jag hade på förmiddagen med några andra av gästerna i klostret. Vi pratade om julens prylhysteri och om att samla på sig prylar. Jag hör mig själv säga. " Det är bara att rensa i röran. Det brukar vara lika rörigt i huvudet som det är omkring en!"

Så kommer jag hem och ser min kökkenmödding på skrivbordet och min bokhylla bakom där pappren hänger i klasar. Det ser ut som växter på en bergvägg som trotsar tyngdlagen och hänger kvar. Det övriga huset är OK. Det ägnade jag mig åt dagarna före jul när jag kom hem rätt trött efter massa möten i STockholm och presskonferens och intervjuer. Det är faktiskt vilsamt på ett paradoxalt sätt för mig att göra något så konkret som att städa när jag har så mycket tänkejobb.

Juldagens stillhet gjorde att det inte var chans att fly undan med andra aktiviteter.
Jo förvisso jag kunde ju ha gått ut på en promenad men det var redan skymning och jag ser så himla dåligt i mörkret. Nej den "flyktvägen" var stängd.

Den uppmaningen som jag gett andra fick nu bli min egen. Så har timmarna gått alltmedan jag har lyssnat på julsånger och eldat i öppna spisen och plockat och rensat. Ett och annat telefonsamtal har det också blivit, bla fick jag veta att lilla barnbarnet mådde så mycket bättre. Vilken lättnad!

Juldagen till att göra sig fri genom att rensa bort allt det som tynger en och hindrar en från att bli fri och få frid, om att göra sig redo för att leva ett nytt liv. Det är väl det som julen handlar om- julen eller som jag föredrar att kalla det Kristi Födelses Fest, som det heter i den katolska kyrkan. Julens andliga tema är alltså hoppet om en bättre värld och möjligheten genom Kristi Födelse.

Julen ger ju också tillfälle till möten, möten med sig själv och andra. Att se djupet i sig själv är också att se djupet i andra. Mötet med Pater Henrik och Tommy blev just så bra som jag hade hoppats. Tommy hade redan läst "Starkare än hatet" men nu fick han chansen att lyssna på den istället. Pater Henrik fick antolologin "Kulturen och hälsan" (Santerus förlag, nov, 2008) där jag medverkat med ett kapitel.

Vi satt i den vackra salongen i Birgittenerklostret i Vadstena och drack kaffe och samtalet kom in på andliga reträtter och behovet av sådana även efter avtjänat fängelsestraff. "Det är ju nu de verkliga utmaningarna kommer!" Men så långt har inte reträtt programmet vuxit så att det finns något efter frigivningen. Hur skulle något sådant kunna ordnas blev frågan? Ett avbrott för "julaftonsvesper" och efter den en snabb påtår och Pater Henrik kom med ett förslag. Jag frågade hur det kändes för Tommy, som svarade att det handlar som alltid om rädslor och att utmana dem och inte fly undan eller agera ut dem. Dom orden kom från djupet av hans hjärta. Han visste vad han talade om.

Så nu röjer jag undan gamla papper. Det är faktiskt ett sätt att utmana mina rädslor. För tänk om jag skulle råka slänga ett papper som jag kanske skulle komma att behöva om ett antal år!?! Ja nog är det att sopa rent bland rädslornas dammråttor.

Tommy hade rätt. Vi har alla våra rädslor

Och vad hände sen! Jo, vi kom överens om att ses nästa år vid samma tidpunkt på samma ställe, på klostret kl 15.00 Vilket alternativ till TV:s tvångsmatning med Kalle Anka.!

Tack Tommy. Tack Pater Henrik för att jag fick möta er på julafton. Tommy åkte till sin familj där han skulle vara tomte för sina syskonbarn och Pater Henrik hade ett digert julaftonsprogram med flera julkvällsmässor. Och jag for tillbaks till klostret. På den klara natthimlen lyste en stjärna så stark och klar och den "ledde ej bort men hem".

Tillbaka till julens ursprung!

2008-12-23T23:57:00.004+01:00

Det är midnatt och i morgon är det julafton. Vilken skillnad det är nu från tidigare. Barnen firar med sina familjer på var sitt håll. Jag kommer att vara på klostret över själva juldagarna tillsammans med nunnorna och andra gäster. För mig blir det som att söka sig tillbaks till julens ursprung- Det känns allt viktigare ju äldre jag blir.
En kväll som denna tänker jag på alla som är ensamma och kanske känner en inre ensamhet fast de är omgivna av massor med människor. Jag tänker på alla dem som är sjuka, gamla eller sitter i fängelse. Hur är julen för dem? Kan de få någon julefrid?
Jag tänker på Tommy som jag mötte för ett år sedan förra julaftonen hos Birgittasystrarna i Vadstena. Jag var där för att lämna en julgåva till Pater Henrik och systrarna. Plötsligt hör jag en röst som säger: "Hej Christina, känner du inte igen mig? Jag ser mig omkring och ser en stor gestalt på trappan. Rösten känner jag igen. "Det är jag Tommy? " Ja visst, Tommy! Det var ett par år sedan vi möttes på Kumla där jag hade tillfälle att få intervjua honom och samtala med honom efter att han hade genomgått en fyra veckor lång andlig reträtt i total tystnad i "Klostret på Kumla" Nu hade han avtjänat sitt straff och var ute i frihet och hade både arbete och bostad. Vilken julklapp av glädje -att träffa honom igen och få höra att han mådde bra.
Vi möttes igen den 4 december i år då Sankta Ingrids kapell invigdes på Skänninge kriminalvårdsanstalt och vi kom överens om att vi skulle mötas igen -även denna julafton tillsammans med Pater Henrik.
Jag tar med mig två hårda paket- en ljudbok till Tommy och en pappersbok till Pater Henrik. Tommys bok heter "Starkare än hatet" och är skriven av Tim Guénard ocxh den har blivit en bästsäljare i Frankrike. Berättelsen är inte helt olik Tommys egen, om ett liv i kriminalitet och om hur han möter Gud och blir omvänd. Omvändelsen skapar ett helt nytt liv, ett annat liv.
Är det inte det julen handlar om? Om att Gud kom till jorden i mänsklig gestalt- som ett litet värnlöst barn, för att ge oss människor hopp om ett annat, nytt och bättre liv. "Se jag gör allting nytt!"står det i Bibeln.
Varje gång jag möter Tommy eller någon av de andra klosterbröderna känner jag det som en gåva. Jag blir påmind om att det finns ett hopp, ett hopp för oss alla.
Ja då är det jul!
Christina

Om att ramla ur startblocken- en Susanna Kallurdag

2008-12-21T09:03:00.004+01:00

Söndag morgon. Uppe jättetidigt för att ta tåget till Uppsala för att hälsa på barnbarnen och en snäll granne som hjälpte till och skjutsade. Jag var i Mjölby och på väg till in till stationshuset när min mobil ringde. Det var sonen.
-Minstingen har hög feber och hostar. Hon har varit krasslig under veckan och nu sämre och inte alls pigg.
Jag får släppa mina farmorsinstinkter om att jag vill åka till barnbarnen och bli doktor i stället. - - Ett sånt litet knytte och fem dagar med feber och nu försämarat AT (allmäntillstånd). Det ska ni åka till sjukhuset med. Det är inget att vänta på -åk nu.
Först besvikelse men jag vet ju att de där småbarnsbakterierna sänker ju mig fullständigt, självklart skall jag inte åka. Men visst- jad hade sett fram emot att få bygga pepparkakshus med treåringen.
Sonen hade rätt- om jag blir smittad är timingen den sämsta tänkbara. Om några dagar bär det av till Hawai för att hålla kurs. Det vore väl verkligen att ramla ur startblocken om jag kroknade precis då .
Summa summarum. Vilken tur att jag har en så klok son och svärdotter som ringer även om det kändes som Susanna Kallur- ramla ur startblocken eller ramla på första hindret eller snubbla på målsnöret. Pepparkakshuset får vi bygga en annan gång och Smarties och Nonstoppåsarna får vänta, om jag inte tröstäter upp dom förstås. Nä nu får jag hålla i mig.
Ja jag är besviken för att vi inte kunde ses men samtidigt oerhört glad och tacksam
att det finns möjligheter för att ta små sjuka barn till sjukhus för undersökning och behandling. Än så länge kanske jag får tillägga- vad händer i dessa tider av finansoro. Hur skall det gå med sjukvården. Vi är många som behöver den, just nu mitt lilla barnbarn.
Det är nu ljust ute och solen skiner och idag är det den mörkaste dagen på året och nu vänder det. Det ljusnar för varje dag. Det skall jag inte glömma idag!
Christina

Jag är kandidat till EU-valet den 7 juni 2009

2008-12-20T00:48:00.002+01:00

Äntligen!
Nu har jag äntligen beslutat mig för att böjra blogga på riktigt. Jag har gjort lite vaga ansatser tidigare, men nu så. Just hemkommen från Stockholm, där jag varit på presskonferens om EU-valet. Listan på de fyra toppnamnen presenterades och jag är nummer fyra på kristdemokraternas lista till valet den 7 juni 2008.
Jag kom etta i provvalet och det känns underbart med det stödet från partiet. Det är en massa avvägningar som skall göras för att passa en rad önskningar och behov. Nu är det två unga kvinnor som står som nummer ett respektiva två på listan. Sedan kommer det en man och så kommer jag. Så vi är utgör en spännande kvartett. Människovärdet står i centrum för våra intressen men sedan har vi valt väldidgt olika inriktningar. Jag vill ju göra allt för att förhindra att det skall bli krig i Europa igen och att kvinnor och barn skall skyddas i händelse av krig. Det är mina krigserfarenheter från Balkan som har påverkat mina prioriterade frågor, alltså mina hjärtefrågor.

Det var pirrigt innan presskonferensen men sedan släppte min nervositet. Det är så där innan jag skall hålla föredrag också. Jag vet ju att det blir OK så fort det börjar men samma obehag innan alltså. Intervju med mig kom med på fredagens luncheko kl 12.30. När jag var klar skulle jag egentligen ha gått och handlat julklappar men kände att det blev för mycket,- jag orkade inte- Efter konsultationer med familjen beslöt jag att skjuta upp julklappshandeln ett par dar.
Gick på bio istället och det var himla skönt att koppla av med något helt annat.

Filmen "the Duchess" handlar om hertiginnan Georgiana Spencer vars sentida ättling är Princess Diana. Historien är densamma om ett arrangerat äktenskap där det inte finns någon kärlek men det handlar om att leverera en arvinge till makten och härligheten. Egentligen handlade filmen om Charles och Dianas liv och hela tiden fanns älskarinnan med som efter Georgianas död/läs Dianas/ död gifte sig och fick prinsen och halva kungariket. Svindlande vackra kläder och hattar och smycken för oss som gillar det. Men också på ett djupare plan om hur man anpassar sig till rätt märkliga situationer i livet och att livet trots allt går vidare.
Sedan buss hem till Vadstena från Stockholm och jag tycker att det är skönt att sitta och "bara vara och göra ingenting och på sin höjd försöka lösa ett korsord. Det tar fyra timmar och är en bra landningsstrecka efter en sån här dag. Nu dags för vila och vederkvickande sömn- i morgon är en ny dag. Och detta var min första som officiell EUkandidat. Spännande!
Hej från Christina