fredag 12 juni 2009

Post election syndrome.

Nu sätter jag i gång och bloggar igen.

Det har varit en intensiv period. 5 månaders valkampanj och dessutom fick jag influensa som ledde till lunginflammation. Astman dök också upp igen. Grr. Det gillade jag inte! Det kändes ett tag väldigt osäkert om jag överhuvud taget skulle klara av kampanjandet. Men jag repade mig och blev själv rätt förvånad över att jag gjorde det.

Summa summarum 11 274 kryss och 7,6 % av det totala antalet röster som KF fick. Det är ett bra resultat. Jag kryssades förbi både tvåan och trean på vallistan där jag var nummer fyra.

Dagen efter valet drabbades jag av "post election syndrome". En hel vår av intensiv arbete och så plötsligt en dag är det över. Tomt. Jag var så taggad att jag löste korsordet på fem minuter, som kan ta flera timmar i anspråk i vanliga fall. Påföljande dag kom känslomässiga reaktionen. Jag kände mig ledsen och besviken över att jag inte nådde ändra fram. Dag tre kom tröttheten som fortfarande sitter i. Gårdagen var stora degardagen. Jag ägnade mig åt att "cultiver mon jardin", ute i trädgården och rensa ogräs och plantera. Det var rätt skönt måste jag säga, men rätt förargligt när jag upptäckte att jag hade fått ett fästingbett. Märkligt att fästingar sätter sig på de mest olämpliga ställen. Jag märkte att jag gick igång med automatiska tankar om att tänk om jag får TBE (fästingburen hjärninflammation) och blev stressad. Typiskt när man är trött och garden är nere då kommer sådana destruktiva tankar. Jag fick riktigt ta tag i mig själv och säga till mig själv.:"Stopp, du tänker felaktiga tankar!" Det är nyttan med att ha gått i kognitiv psykoterapi. Jag är medveten om att jag ibland snurrar igång i automatiska tankemönster.

Idag har det regnat precis hela dagen. Hoppas att mina nysatta tomatplantor gillar det. Jag har eldat i vedspisen och kokat rabarbersylt. Jag tror att det är att bra sätt att bota "post election syndrome".

Christina. PS Det finns inget som heter post election syndrome. Det är jag som har hittat på det. DS

tisdag 31 mars 2009

Det är inget aprilskämt!

Nu är det drygt två månader kvar till valet i Europaparlamentet den 7 juni 2009.

Det blev en helt annat månad än den jag hade tänkt mig. Jag fick influensa och sen lunginflammation och efter det kom min gamla gamla astma tillbaks. Efter 5 år! Jag kände mig först jättemisslyckad och tänkte: "Nej, det får inte vara sant!"

Men tyvärr, nu är det så. Det var när jag lyckades vända på perspektivet och intala mig själv och säga: "Det har ju i alla fall varit fem år utan astma!" Då kändes det bättre.

Att byta roll från stressexpert och hamna i rollen som politiker som vill komma in i Europaparlamentet är en riktig utmaning.

I morgon bär det av till Bryssel på ett studiebesök. Det var ett bra tag sen sist. Då var jag i expertrollen och jobbade i kriget på Balkan. Det ska bli spännande! Följ med till Bryssel!

Christina

lördag 7 mars 2009

Tre månader kvar

Hej igen!
Nu är det bara tre månader kvar tills valet den 7 juni till Euoropaparlamentet. Vem bryr sig? Inte tillräckligt många. Men om jag säger att 60 % av alla beslut som fattas i kommun och landsting är beroende av beslut som fattats i EU. Tycker du fortfarande att det inte betyder någonting? Jag har kommit fram till att nu gäller det att vara med och försöka påverka där de stora besluten fattas. Visst det är byråkratiskt och tar lång tid men vad är alternativet?
Jag kandiderar på Kristdemokraternas lista och står på fjärde plats, så för mig gäller det att få minst 8 000 personkryss på mitt namn för att ha skuggan av en chans att komma med till Bryssel.
De kommande tre månaderna kommer jag att försöka blogga om hur det är att kandidera och jobba i en valkampanj.
Hej igen. I helgen skall träffa barnbarnen. Härtligt. Och hålla ett anförande i Uppsala på Internationella kvinnodagen om konsumentmakt och hälsa. Läst gärna Uppsala Nya tidning debattsida idag. Jag har skrivit om kvinnors hjärthälsa.
Hej. Vi hörs!
Christina

fredag 23 januari 2009

En helt vanlig dag!

Så var det då äntligen klart. Detta med listan till EU-valet. Vilken liv det har varit. Jag brukar säga att man kan inte "tvätta sig ren i trycksvärta" det gäller väl även i bloggvärlden, med dess immateriella tryckssvärta.

Min dag har varit bra! Kort sagt! Men startade med en rivstart. När jag änligen vaknade, (unnade mig att sova ut) såg jag att jag missat ett samtal på mobilen. En reporter som undrade varför jag inte hade kommit till uppgjorda mötet. Minst sagt pinsamt. Hade helt glömt bort det. Det var lika bra att göra en "pudel"! Mitt fel! Jag ber tusen gånger om ursäkt! Har du fotografen med. Nej han har gett sig av . Tur tänkte jag. Hinner inte fixa håret!

Vi hade gjort upp om det när jag stod på Arlanda och väntade på att komma till Hawai för tre veckor sedan. Jag hade noterat tiden, men inte i just den kalendern som jag använder nu. Det blir faktiskt inte mer tid för att man kör med två kalendrar!

Snabbt iväg in i duschen, slänga på sig kläder och med blött spikrakt hår in till Vadstena för intervju. Fotografering en annan dag. Jag vet hur viktigt det är med bilder. Jag kan säga hur kloka saker som helst i en text, men så blir kommentaren: " Vilken frisyr hon har!"

Efter intervjun iväg till Linköping till hudläkare för att kolla upp några pigmentförändringar i ansiktet som har blivit mörkare. Alltför många av mina väninnor har fått sådana där förändringar som sedan visat sig vara melanom eller förstadium till cancer. Vi tillhör ju "niveagenerationen" som smorde in oss och stekte oss i solskenet. Nu vet vi alla mer och är försiktigare.

Vilken lättnad när jag efter undersökningen fick besked att detta var ofarliga åldersförändringar. Under hela Hawairesan solade jag faktiskt inte alls. Skämmigt att tala om åldersförändringar. Ungefär som skäggstrån på hakan. Klart det blir skäggstrån när testosteronhalterna ökar på bekostnad av sjunkande östrogenhalter vid klimakteriet. Men kom ihåg att det är lättare att plocka skäggstrån med pincett än att behandla bröstcancern pga övergödsling med östrogener.

Jag har nog aldrig varit klokare och bättre än jag är nu vid fyllda 65.

Tog en fika i Stadsmissionens café innan jag åkte iväg från Linköping. Ett café inrymt i en gammal kyrka. Just under altartavlan som består av en vacker Jesusbild med utsträckta armar, är luckan där man hämtar den beställda maten. I den forna altarrundeln står fikat och brödet. Det är som om Jesus säger kom och ät, maten är klar!

Idag var det fullt med besökare. Sådana där pigga silverhåriga tanker, som säkert var 10-20 år äldre än jag. Jag hoppas också att jag orkar gå på kafferep i kyrkan med mina väninnor om 20 år. Sedan var det en hel soffgrupp fylld med små bebisar med sina mammor som hade "Lattemöte". I nästa soffgrupp satt ett gäng med pappor med sina småttingar, som var ungefär 1-2 år. Karlar på kafferep! Och för övrigt massa olika slags människor! Så trevligt, så god stämning plus en fika och mandelkaka med vispgrädde för 33 kronor. Jag tyckte nog att Jesus log lite extra där uppe på sin altartavla- Barnen hade verkligen kommit till honom.

Nej men nu har jag suttit upp länge och filat på min blogg. Dags att säga God Natt!

Christina

PS Nu kan jag sätta i gång med min valkampanj. Jag kommer att driva en intensiv personvalskampanj så att jag blir inkryssad i EU-valet. DS



Hälsningar Christina

onsdag 31 december 2008

Äntligen framme i Hawai

Nu har jag varit på resa i 48 timmar och börjar känna mig rätt mör. Planet från Arlande var 8 timmar försenat. Det var ett fel med en bränsleförsörjningsslang. Så både material och tekniker fick flygas upp från Köpenhamn. ( Man undrar om det handlar om besparingar - att det bara finns ett förråd och en gubbe som klarar detta för hela SAS i Skandinavien. Är det ett sätt att spara pengar? Det börjar likna den svenska sjukvårdens besparingar med att inte ha städerskor på varje avdelning. )
När jag äntligen kom fram till Chicago hade alla flyg gått och alla klockor stannat och inga flyg förrän om två dygn till Las Vegas. Ett beslu
t togs- vi åker direkt till HOnolulu. Direkt och direkt! Några stackare fick flya via Dallas eller Seattle eller Minneapolis efter en kort övernattning i Chicago. Nu är jag dock vid Waikiki Beach och det är 25 grader varmt och jag skall gå att ta massage för att få bort lite av reströttheten ur kroppen. I morgon börjar jag väl med första föreläsningen. Gott Nytt År önskar Christina