Juldagens frid

Nu är det juldagskväll och jag tycker det har varit en skön juledag. Det ligger tunn pudersnö ute och hela trakten är omhöljd av Drottning Ommas dimma, därav namnet Omberg. Omma betyder dimma. Enligt sägnen bodde Drottning Omma på Omberg i en grå forntid.

Midnattsmässan och efterföljande samling hos nunnorna i klostret gjorde att det blev en mycket sen kväll och en mycket tidig morgon till juldagens mässa klockan 8. Inte många timmars sömn inte. Efter en fantastisk juldagsmiddag hos systrarna åter hemma och har ägnat resten av eftermiddagen och kvällen åt att göra fint omkring mig på min egen "arbetsplats" alltså städa och röja. Jag blev så inspirerad av ett samtal jag hade på förmiddagen med några andra av gästerna i klostret. Vi pratade om julens prylhysteri och om att samla på sig prylar. Jag hör mig själv säga. " Det är bara att rensa i röran. Det brukar vara lika rörigt i huvudet som det är omkring en!"

Så kommer jag hem och ser min kökkenmödding på skrivbordet och min bokhylla bakom där pappren hänger i klasar. Det ser ut som växter på en bergvägg som trotsar tyngdlagen och hänger kvar. Det övriga huset är OK. Det ägnade jag mig åt dagarna före jul när jag kom hem rätt trött efter massa möten i STockholm och presskonferens och intervjuer. Det är faktiskt vilsamt på ett paradoxalt sätt för mig att göra något så konkret som att städa när jag har så mycket tänkejobb.

Juldagens stillhet gjorde att det inte var chans att fly undan med andra aktiviteter.
Jo förvisso jag kunde ju ha gått ut på en promenad men det var redan skymning och jag ser så himla dåligt i mörkret. Nej den "flyktvägen" var stängd.

Den uppmaningen som jag gett andra fick nu bli min egen. Så har timmarna gått alltmedan jag har lyssnat på julsånger och eldat i öppna spisen och plockat och rensat. Ett och annat telefonsamtal har det också blivit, bla fick jag veta att lilla barnbarnet mådde så mycket bättre. Vilken lättnad!

Juldagen till att göra sig fri genom att rensa bort allt det som tynger en och hindrar en från att bli fri och få frid, om att göra sig redo för att leva ett nytt liv. Det är väl det som julen handlar om- julen eller som jag föredrar att kalla det Kristi Födelses Fest, som det heter i den katolska kyrkan. Julens andliga tema är alltså hoppet om en bättre värld och möjligheten genom Kristi Födelse.

Julen ger ju också tillfälle till möten, möten med sig själv och andra. Att se djupet i sig själv är också att se djupet i andra. Mötet med Pater Henrik och Tommy blev just så bra som jag hade hoppats. Tommy hade redan läst "Starkare än hatet" men nu fick han chansen att lyssna på den istället. Pater Henrik fick antolologin "Kulturen och hälsan" (Santerus förlag, nov, 2008) där jag medverkat med ett kapitel.

Vi satt i den vackra salongen i Birgittenerklostret i Vadstena och drack kaffe och samtalet kom in på andliga reträtter och behovet av sådana även efter avtjänat fängelsestraff. "Det är ju nu de verkliga utmaningarna kommer!" Men så långt har inte reträtt programmet vuxit så att det finns något efter frigivningen. Hur skulle något sådant kunna ordnas blev frågan? Ett avbrott för "julaftonsvesper" och efter den en snabb påtår och Pater Henrik kom med ett förslag. Jag frågade hur det kändes för Tommy, som svarade att det handlar som alltid om rädslor och att utmana dem och inte fly undan eller agera ut dem. Dom orden kom från djupet av hans hjärta. Han visste vad han talade om.

Så nu röjer jag undan gamla papper. Det är faktiskt ett sätt att utmana mina rädslor. För tänk om jag skulle råka slänga ett papper som jag kanske skulle komma att behöva om ett antal år!?! Ja nog är det att sopa rent bland rädslornas dammråttor.

Tommy hade rätt. Vi har alla våra rädslor

Och vad hände sen! Jo, vi kom överens om att ses nästa år vid samma tidpunkt på samma ställe, på klostret kl 15.00 Vilket alternativ till TV:s tvångsmatning med Kalle Anka.!

Tack Tommy. Tack Pater Henrik för att jag fick möta er på julafton. Tommy åkte till sin familj där han skulle vara tomte för sina syskonbarn och Pater Henrik hade ett digert julaftonsprogram med flera julkvällsmässor. Och jag for tillbaks till klostret. På den klara natthimlen lyste en stjärna så stark och klar och den "ledde ej bort men hem".